Italian Painter, ca.1470-1531 Italian painter. He worked in Venice, the Veneto and Lombardy in the early decades of the 16th century. Knowledge of him is based largely on the signatures, dates and inscriptions on his works. His early paintings are small devotional pictures; later he became a fashionable portraitist. His earliest dated painting, a Virgin and Child (1502; Venice, priv. col., see Berenson, i, pl. 537), is signed 'Bartolomeo half-Venetian and half-Cremonese'. The inscription probably refers to his parentage, but it also suggests the eclectic nature of his development. This painting is clearly dependent on similar works by Giovanni Bellini and his workshop, but in a slightly later Virgin and Child (1505; Bergamo, Gal. Accad. Cararra) the sharp modelling of the Virgin's headdress and the insistent linear accents in the landscape indicate Bartolomeo's early divergence from Giovanni's depiction of light and space. An inscription on his Virgin and Child of 1510 (Milan, Ercolani Col.) states that he was a pupil of Gentile Bellini, an assertion supported by the tightness and flatness of his early style. The influence of Giovanni is still apparent in the composition of the Circumcision (1506; Paris, Louvre), although the persistent stress on surface patterns and the linear treatment of drapery and outline is closer to Gentile. Bartolomeo's experience as a painter at the Este court in Ferrara (1505-8) probably encouraged the decorative emphasis of his style. In the half-length Portrait of a Man (c. 1510; Cambridge, Fitzwilliam) the flattened form of the fashionably dressed sitter is picked out against a deep red curtain so that the impression of material richness extends across the entire picture surface.  Related Paintings of BARTOLOMEO VENETO :. | Portrait of a Woman | Ritratto Di Gentildonna | san giovanni battita | St Nicholas of Bari | Beatrice d Este |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Thomas Mann Baynes
(1794 ?C 1876) was a London born English artist known for his drawings and watercolours of landscapes, buildings and outdoor events. Many of his subjects were engraved and published, generally in London, and these include a notable panorama of the River Thames, which was drawn from nature and engraved on stone. He was the son of James Baynes, a noted watercolour artist. Baynes also produced views of Liverpool and Ireland, and appears to have made a successful living as a printer prior to his death in 1854. His son Fredrick Thomas Baynes (1824-1874) was also a noted watercolour artist.
MANTEGNA, Andrea
Italian Early Renaissance Painter, ca.1431-1506 Italian painter and printmaker. He occupies a pre-eminent position among Italian artists of the 15th century. The profound enthusiasm for the civilization of ancient Rome that infuses his entire oeuvre was unprecedented in a painter. In addition to its antiquarian content, his art is characterized by brilliant compositional solutions, the bold and innovative use of perspective and foreshortening and a precise and deliberate manner of execution, an aspect that was commented upon during his lifetime. He was held in great esteem by his contemporaries for his learning and skill and, significantly, he is the only artist of the period to have left a small corpus of self-portraits: two in the Ovetari Chapel; his presumed self-portrait in the Presentation in the Temple (Berlin, Gemeldegal.); one in the Camera Picta (Mantua, Pal. Ducale) and the funerary bust in his burial chapel in S Andrea, Mantua, designed and probably executed by himself. His printmaking activity is technically advanced and of great importance, although certain aspects of the execution remain to be clarified.